DÅLIG UPPDATERING
SKOLPROV
TEORI: POWERPLANT
Hade en heldag med plugg igår och hann tyvärr inte med något inlägg men nu kommer det ett i alla fall. Pluggade mest Aircraft General Knowledge igår som innehåller Airframes & Systems, Electrics och Powerplant. De förstnämnda ämnena har jag redan skrivit om så nu går turen över till Powerplant då. I brist på tid även idag blir det bara ett översiktligt inlägg om de olika motortyperna men det blir säkerligen en fördjupning om hur var och en fungerar i framtida inlägg. De vanligaste förekommande motortyperna inom flyget är kolv- och turbinmotorn. Varje motor har sina specifika för- och nackdelar vilket gör att varje typ är speciellt effektiv inom ett visst användningsområde.
Kolvmotorn är en förbränningsmotor och fungerar på samma sätt som bilmotorn, det vill säga fyrtakts principen (induction-compression-power-exhaust). Denna motor är inte speciellt effektiv men relativt billig i förhållande till de andra typerna. Den passar därför bra till små flygplan till exempel privat-, sport- och taxiflyg. Skolans båda flygplanstyper har just denna motortyp.
Turbinmotorerna finns det fler varianter av och dessa kan delas upp i tre olika typer, turboprop, turbofläkt och turbojet. Turbopropen är effektivast på kortdistansflygningar och på lägre höjder vilket passar utmärkt till flygningar på runt en timme. Turbopropplanen har utvecklats mycket under senare tid och många av de moderna turbopropplanen har idag i det närmaste jetprestanda samtidigt som de är relativt miljövänliga vad gäller bränsleförbrukning.
Jetmotorn som man i dagligt tal kallar den är egentligen en turbofläktmotor och merparten av alla kommersiella transportflygplan idag är utrustade med denna typ. Jetmotorn fungerar genom att en luft/bränsleblandning förbränns, de resulterande avgaserna producerar en dragkraft framåt. Ju mer bränsle som förbränns desto större dragkraft kan utvinnas. Dagens turbofläktmotorer är väldigt kraftfulla men samtidigt med hög effektivitet för att kunna framdriva ett stort passagerarplan över långa distanser.
Turbojetmotorn var vanligare förr hos passagerarflygplanen men används idag framförallt hos militära flygplan. Även Concorde var utrustad med den här typen av motor och var liksom många stridsflygplan även utrustad med efterbrännkammare för att komma upp i överljudsfart. Denna motor har väldigt hög bullernivå och har stor bränsleförbrukning men i gengäld kan man komma upp i väldigt höga hastigheter även om den inte har efterbrännkammare.
Powerplant ämnet som sådan har varit betydligt intressantare än vad jag hade förväntat mig och man har lärt sig väldigt mycket. Men som sagt idag blev det bara en liten översikt men det kommer mer om de olika motortyperna framöver.
TEORI: OPERATIONAL PROCEDURES
Det finns bestämmelser på det mesta alltifrån hur många brandsläckare, första hjälpen kit, brandyxor med mera som ska finnas ombord på varje flygplanstyp till hur mycket extra bränsle man måste ha med om man skulle behöva landa på annan plats än den planerade. Allt det här är utantill kunskap som antagligen kommer försvinna så snabbt man gjort proven men det viktiga är då att veta var man hittar det rätta svaret...i det oändligt många manualer och publikationer som finns.
Det mest intressanta delen i mitt tycke är Minimum Navigation Performance Specification som tillämpas över de områden där flygtrafikledningen är bristfällig eller rättare sagt har dålig täckning. Flygningarna över Atlanten är ett av dessa områden och här finns det ett speciellt organiserat tracksystem...som styrs av dygnets timmar. Sett i stort består tracksystemet av en enkelriktad luftled som sträcker sig från Storbritanniens västkust till Kanadas östkust...med västlig kurs under förmiddagen/eftermiddag och östlig kurs under nattetid. Detta är anledningen till att de flesta flighter som går till USA/Kanada startar på förmiddagen från Europa och vice versa under nattetid. Vi snackar UTC tid här...men det har ni väl förstått vid det här laget som sagt. Om jag inte missminner mig korsar cirka 500 plan Atlanten varje dygn!
Det är väl ett bra tag tills man får möjlighet att sitta i en Airbus A380 eller Boeing 747 och korsa Atlanten men drömma går ju! : )
YTTERLIGARE EN TT-NAV
LOW LEVEL FLYING
Molnen sprack dock upp i en klarblå himmel ganska lagom till att jag körde ner till hangaren...problem återstod dock fortfarande med hård sidvind på flygplatsen samt en insnöad flyglärare. En annan flyglärare ställde dock upp och det bar slutligen iväg 30 minuter sent. Starten gjorde jag själv trots ganska kraftig sidvind och steg sedan som vanligt upp till 1200 fot över Söderåsen, efter åsen började jag sjunka ner så smått mot 250 fots höjd till marken och startpunkten på navigeringen. Själva navigeringen gick väldigt bra trots hård vind och mycket turbulens. Att flyga så här lågt ger verkligen annorlunda perspektiv på saker och ting...men man vänjde sig ganska snabbt vid den nya höjden. I Skåne finns ganska många vindkraftverk och väldigt höga sådana också...jag passerade ett par i närheten av Ringsjön och då var jag faktiskt under dess högsta punkt...rätt häftigt faktiskt! Efter Ringsjön gick turen sedan norrut över enbart skog och då blir det genast svårare att navigera och man får då koncentrera sig på att hålla den kurs man räknat på. Man ser inte heller så långt framåt på den här låga höjden som då också ställer högre krav på precisionen i kurshållningen. Men det gick bra denna gången också och jag passerade den sista kyrkan en aning tidigt i jämförelse med vad jag räknat på...men det får väl ändå anses som fullt acceptabelt. Flygpasset snart till ända men det mest kritiska kvarstod...landningen. Sidvindskomposant på 18 kt i rak sidan gjorde att flygläraren tog över innan sättningen, vi studenter får max landa i 15 kt sidvind. Allt gick bra som ni märker och jag sitter nu och pluggar hårt på mitt lilla korridorrum...all annan tid än flygtid går till plugget just nu om man bortser från mitt lilla inlägg här på bloggen.
Hade önskat att man haft någon bild att dela med sig av idag...men det kändes inte som det var rätt läge att släppa sidesticken på den här låga höjden hehe!
ILS APPROACH
En inflygning av den här typen börjar med att man etablerar sig på inkursen för den aktuella banan, höjderna varierar mellan olika flygplatser men i Ljungbyhed är det 2000 fot. När man har fångat upp radialen (inkursen till banan) flyger man på dessa 2000 fot framtill den punkt man stöter på glidbanan, som är en tre graders glidbana från sättningszonen på banan. När man stöter på glidbanan dra man av gas och börja sjunka...det svåra är sedan att hålla sig inom gränserna både vad gäller i sidled och höjdled speciellt i den turbulenta luften som det var idag. Får man inte bankontakt innan minimahöjd (Ljungbyhed 340 fot) eller att man misslyckas med att hålla sig inom gränserna för att vara etablerad både på inkurs och glidbanan måste man göra en go around...det vill säga stiger upp till säker höjd och får därefter göra ett nytt landningsförsök.
Hann även utföra ett simulatorpass på eftermiddagen då jag fick öva på ytterligare en inflygningsprocedur (VOR/DME) som jag antagligen kommer få praktisera på riktigt om någon dag eller så...nu är det dock läggdags för imorgonbitti är det dags för ytterligare en flygtur. Denna gång kommer det dock inte bli så högt, 250 fots låghöjdsnavigering!
MORA TUR/RETUR
Vädret i Mora skulle dock vara sämre med både dålig sikt och snöfall. Vinden låg dock i den banriktning där man har en ILS, ett instrument hjälpmedel vid landning (mer om ILS kommer imorgon då jag varit uppe och övat detsamma här på Ljungbyhed). En annan sak att notera är att Mora är en AFIS flygplats vilket betyder att "flygledaren" inte har befogenheten att klarera en landning utan kan bara rekommendera vad man kan göra. När vi närmade oss banan, dock fortfarande i moln, fick vi upplysning om att banan var fri från trafik vilket betyder att vi kunde landa. Några distanser närmare banan och några fot lägre bröt sedan landningsljusen igenom den annars så helvita utsikten...och vi kunde landa på bana 16 efter en timme i luften.
På marschhöjd, flygnivå 280.
Inflygningen till Mora påbörjas och vi hamnar snabbt i moln igen, viktigt att ha anti-ice systemen på propellrar, motorerna och vingarna igång då.
Touch down!
Taxar in till terminalen på Mora flygplats.
Trots att vi landade på tid i Mora så verkade inte bussen med passagerarna haft samma tidsuppfattning så det tog ett bra tag innan alla var ombord. Som pricken över i:et ville knappt markpersonalen göra en de-ice/anti-ice trots blötsnö och nollgradigt...till slut blev det gjort i alla fall och vi var klara för avgång till Ängelholm. Det slutade dock med en försening på 35 minuter och lite strul med färdplanerna innan vi kom i luften igen. Väl där så gick det smidigt ner till Ängelholm igen där Joakim nu var pilot flying. På Ängelholm var det molnigt och bana 32 i användning vilket betydde en annan typ av inflygning, NDB, i jämförelse med den vi gjorde i Mora. När vi bröt igenom molnen denna gång hade vi inte banan lika perfekt framifrån oss som på ILS:en utan en aning vänster om oss men detta är helt normalt. Höjden var dock så pass hög fortfarande så det vara bara att malla in sig på finalen och en stund senare stod vi åter på backen i Ängelholm.
Det kommer säkerligen lite fler småreportage här på bloggen om vissa delar som behandlar flygningen idag men just nu är det sängen som kallar samt lite plugg inför morgondagens ILS-pass. Ett stort tack till Joakim men framförallt till dig Anton för en toppendag! Jag gör om det när som helst : )
TOPP 3: NORDIC C/S
Framtill dess bjuder jag på ett nytt tema här på bloggen inom ett område som jag behärskar innan och utantill...och där det inte finns någon risk att man publicerar något felaktig i och med att det är personligt tyckande hehehe.
Topp 3 var det ja...men i vad då? C/s kanske inte säger er så mycket men det står för color scheme, även kallat livery, och är helt enkelt flygbolagens grafiska identitet som är målad på flygplanen! Här kommer min Skandinaviska/nordiska topp 3...har ni annan uppfattning får ni gärna kommentera det! Smaken är ju som baken...delad! ; ) Tyvärr så har ju många bolag försvunnit den senaste tiden eller gått ihop med andra bolag och därmed bytat målning, annars hade Sterling och MyTravel varit givna kandidater på min lista. Nu är det bara aktuella bolag som gäller och såhär blev resultatet:
1. Air Greenland
Överlägsen vinnare speciellt sedan Sterling gick ifrån sina olikfärgade plan och senare dessvärre även gick i konkurs. Air Greenland är relativt sällsynta utanför sin hemmaplan och man kan egentligen bara se dem regelbundet på en enda destination - Köpenhamn! En av anledningarna till att den röda målningen infördes var för att enklare kunna urskilja planen i snöovädren på Grönland! Air Greenland flyger med Airbus A330-200 och Boeing 757-200 samt ett antal mindre varianter på och runt ön.
2. Malmö Aviation
Enkel men stilfull design med en grym tail-logo som passar bra till bolagets Avro RJ100. Kan väl inte bli mer Skåne än att ha en Gripen!
3. SAS - Scandinavian Airlines
När SAS introducerade den här grafiska designen för ett antal år sedan blev man oerhört besviken...men med tiden har den verkligen växt fram till att bli riktigt snygg. Väldigt ren men har ändå en liten extra touch med de röda motorerna...man ser ju till och med att det är en SAS även om den är på marschhöjd! Passar både till stora som de mindre modellerna i flottan.
Nästa gång blir det en annat område/världsdel...jag lovar det finns många grymma c/s out there!
TEORI: ELECTRICS
Idag har det bara blivit självstudier i form av multiple choice frågor i framförallt Aircraft General Knowledge vilket utöver Airframes & Systems som jag skrivit om tidigare även innehåller Electrics och Powerplant . Proven närmar sig med stormsteg och med tanke på att vi i Skyways klassen har flygning på schemat nästa vecka blir det antagligen inte mycket tid över till det teoretiska plugget. Får hoppas att man har så pass djup förståelse redan att man kommer klara proven i vart fall. Med risk för att bli tjatig kanske så kommer det de närmaste dagarna bli många "teori-inlägg" på bloggen om de ämnen som man nu ska bli examinerad i. Hoppas det är någon som tycker det är intressant i alla fall, jag ser det själv som en liten repetition då jag kan göra en liten sammanfattning på varje ämne...allt som jag behöver kontrollera i boken innan publicering kan jag helt enkelt för dåligt med andra ord så där får man svar på det på köpet.
Electrics blir det nu då och med detta har jag inte tänkt bli långrandig överhuvudtaget även om det kanske skulle vara bra för då måste jag läsa på en massa som jag antagligen inte behärskar. Electrics var det ämne jag hade mest problem med under min tid på LTH och det tog åtskilliga gånger innan jag satte den tentan. Den var dock på betydligt högre nivå där och var inte alls verklighetsförankrad till skillnad mot nu. Ett flygplan är idag fullt av elektronik och i princip allt har blivit datoriserat. Det är helt omöjligt att kunna precis varenda switch, motstånd, transformator eller inverterare som ett plan innehåller. Det viktiga är dock att förstå hur kopplingen mellan olika system fungerar så att vid kritiska situationer, då en eller flera elektriska komponenter inte fungerar, att man trots det kan få de nödvändiga funktionerna att fungera genom att exempelvis ta ström från den fungerande alternatorn/generatorn. För det mesta har ett flygplan mer än ett backup system vilket då medger att man kan stänga av den felaktiga utan att man äventyrar säkerheten.
Imorgon blir det Powerplant genomgång...det kanske blir en aning mer intressant, det blir en del bilder i alla fall : )
TEORI: MASS & BALANCE
Detta ämne är liksom Performance en viktig del för den säkerhetsmässiga aspekten inom flyget...stort fokus ligger därför på alla definierade vikter som ett flygplan har såsom Basic Empty Mass, Dry Operating Mass, Maximum Zero Fuel Mass, Take Off Mass, Landing Mass osv osv...ungefär lika lätt att snurra till det här såsom start- och landningssträckorna som jag försökte förklara för några dagar sedan. Flygplanets tyngdpunkt är en annan viktig faktor att hålla koll på och denna beräknas inför varje flygning och beror givetvis på hur mycket bränsle, last och passagerare flygplanet har för den aktuella flygningen. Det finns förutbestämda gränser för hur långt framför respektive bakom tyngpunkten får röra sig från neutralläget då flygplanet var olastat. Överskrids dessa gränser kan flygplanet bli svårkontrollerat och ostabilt, ni kan själv räkna ut följderna av detta antar jag. Men för att göra det ännu mer invecklat så flyttas tyngdpunkten även under flygningens gång i och med att bränsle förbränns under flygningen...detta medför också att den maximala startvikten kan vara betydligt högre än den maximalt tillåtna landningsvikten. Den kan på de riktigt stora passagerarplanen skilja på mer än 100 000 kg!!
Dagen avslutades med Ljungbyhed Open i mjuktennis, jag och Günther rent ut sagt utklassade Daniel och Mattias i dubbel och leder nu med totalt 3-2 i matcher. Det är vad jag kallar feeling! Godnatt!
MÖRKERFLYGNINGEN AVKLARAD
Men om vi spolar tillbaka lite och tar det från början...väderbriefingen vid 17.15 lokal tid gav inga vädermässiga överraskningar direkt i och med det var i det närmaste molnfritt med relativt lätta vindar i hela södra Sverige. En sista kontroll på kartan och planeringen sen bar det väg ut till plattan mot SE-LUC som var min kärra för kvällen. Lite programmering med GPS och VOR sen uttaxning till aktuell bana. Klockan 18.30 fick jag "cleared for takeoff rwy 29L" vilket är lika med "full power"...några sekunder senare Vr (65 knop), rotate! Steg direkt till 2500 fot och när man började komma upp över åsen skymtade man hela Skåne med Öresund i det sista synliga ljuset. Kurs mot Malmö därefter och ju närmare man kom desto mer tornade upp sig...Turning Torso med Öresundsbron i bakgrunden mot en vackert färgad himmel...kan det bli bättre? Helt obeskrivbart skulle jag säga!
Sweden control hänvisade mig att sjunka till 1500 fot när jag närmade mig bron på grund av en del tung trafik var på ingång till bana 30 på Kastrup, planen låg på pärlband inför landning där och det kändes som man hade dem precis framför sig. Vid brofästet svängde jag dock in mot Sturup för den första studsen...jag fick "clear approach rwy 35 as number two behind another Cirrus" som var Per-Erik (Bellman) som startade 10 minuter innan mig från Ljungbyhed. Riktigt häftigt, inte varje dag man är två Cirrus på rad inför landning på Sturup! Efter den studsen blev det snabbt mörkare och mörkt är det verkligen bortåt Kristianstad vilket fall som helst...efter fått flyga runt i ett holding på Kristianstad fick jag även där klart att landa bakom Bellman. Sen bar det hemåt igen efter en liten omväg via Markaryd, klockan 19.00 UTC ganska exakt touchade jag åter ner på Ljungbyheds bana 29L efter 1,5 h i luften och 3 landningar!
Nu är mörkerflygningen avslutad för min del och totalt har det blivit 6,3 h flygtid och 23 start/landningar dels på "touch and go"-flygpass och dels på två navigationsflygningar. Fem timmars mörkerflygning är kravet från Luftfartstyrelsen för att få mörkerbehörighet i sitt PPL-certifikat vilket för min del som inte har flugit upp för PPL ännu kommer få direkt inskriven i mitt certifikat när jag väl tar det. En liten fördel och tröst till att man inte har PPL:et ännu med andra ord hehe! Avslutar kvällens inlägg med en solnedgångsbild på en av våra Cirrusar : )
NYTT FÖRSÖK
Mörkerplaneringen är lite annorlunda till skillnad från dagerflygningar, det är viktigt att man gör tydliga streck och stora siffror på kartan annars försvinner de helt bort i den dunkla cockpitbelysningen. Städernanas gula färg har också en tendens till att försvinna och jag har därför ringat in dem ordentligt för att lättare kunna se vad man passerar uppe i luften. En pannlampa på huvudet är inte fel när man har händerna upptagna med annat...så den är redan nerpackad. Kneeboardet är också bra att ha med sig som syns till vänster på bilden, här har men en mer detaljerad VFR karta med bra info över flygplatsen man ska landa på. De vita papprena är en Company Flight Plan där tidhållning och bränsleåtgången följs upp samt ett Load Sheet där man räknat ut massa och balans på flygplanet.
INSTÄLLD
MÖRKER NAVIGATION
Min navrunda går från Ljungbyhed till Sturup via Öresundsbron...därefter till Kristianstad och Markaryd. Banorna på dessa flygplatser har inte samma riktning som på Ljungbyhed vilket betyder att man kommer få ganska mycket sidvind som kan försvåra det hela. Finns vissa gränsvärden dels för vad jag får landa med och dels vad flygplanet klarar av...men om en timme vet jag om det blir av eller ej. Får förklara senare hur väderbriefingen och sidvindslandningar går till.
TEORI: PERFORMANCE
Performance är ett väldigt intressant ämne med stark verklighetsförankring och det känns väldigt viktigt att behärska alla begrepp som kursen innehåller. Det blir extra intressant när man även har en bra föreläsare, f.d. Sterling-kapten dessutom
med stor erfarenhet och många konkreta exempel från verkligheten. Inför varje flygning måste man ta hänsyn till ett flertal faktorer som kan påverka flygplanets prestanda i form av exempelvis flygplatsens rullbanor, väderlek, antal passagerare och last m.m. Performance täcker som ni förstår många viktiga områden och det är väldigt viktigt att de beräkningar som görs verkligen är rätt för att få den säkerhetsmarginal som eftersträvas. Vid start beräknas ett flertal hastigheter inför varje specifika flygning och de tre viktigaste tar jag upp här och nu hade jag tänkt.
V1 även kallat decision speed är den hastighet där man bestämmer sig för att fullfölja starten eller inte...har man fått ett motorbortfall innan detta ska starten avbrytas men om motorbortfallet sker efter V1 lyfter man i vilket fall som helst. Detta kan tyckas lite märkligt kanske...för är det något fel med en motor vill man som passagerare hellre stanna på marken eller hur? Den sträcka som är kvar på banan är dock för kort för att man ska kunna stanna flygplanet om ett motorbortfall sker. Efter V1 kommer VR vilket är den hastighet då man påbörjar rotationen på flygplanet för att skapa lyftkraft på vingarna. Sist men inte minst har vi V2 som är takeoff safety speed och är den hastigheten som man ska ha 35 ft ovanför änden på banan vid ett motorbortfall. Alla dessa hastigheter är bland annat beroende på motorernas dragkraft, planets vikt, rullbanans längd och yta vilket i regel aldrig är densamma.
Banan är uppdelad i ett antal segment och det gäller verkligen ha tungan rätt i mun när man beräknar start-/landningslängd, bara för att banan har en viss asfalterad längd betyder det inte alltid att man får använda all längd åt själva starten/landningen...det kan även vara på andra hållet att man får göra beräkningar och använda en längre längd under starten än vad den fysiskt sett är lång...låter konstigt va? Ska inte gå djupare in på det för då fintar jag nog bort mig själv dessutom men ovan kan ni se en liten bild på alla segmenten och kort förklaring nedan.
Förkortningarna står för följande:
TODA - Take Off Distance Available
ASDA - Accelerate Stop Distance Available
TORA - Take Off Run Available
LDA - Landing Distance Available
Stopway - Får användas vid landning i fysisk mening men inte vid beräkningar
Clearway - Område vid banslutet som får användas vid takeoff beräkningar men är ingen banan fysiskt sett
Displaced threshold - Inflyttad tröskel, sättning får först ske efter denna markering även om banan börjar tidigare
Nu kan ni lite om performance också...läggdags för mig nu!
MÖRKERSPECIAL
I onsdags kväll sprack molnen upp helt hållet och öppnade en stjärnklar himmel med en bitande kyla...perfekta förhållanden för mörkerflygningen med andra ord. Tyvärr var man inte inplanerad för någon flygning men det gav ju istället tillfälle att ta lite mörkerfoton på våra snygga Cirrusar. Så här kommer några bilder från den kvällen, enjoy!
SE-LUC på plattan utanför hangaren med Söderåsen och banbelysningen i bakgrunden.
Tristan med instruktör programmerar antagligen in rutten i GPS:en.
En Cirrus passerar fullmånen vid landning, 5 sekunders exponering. De gröna och röda strecken kommer från navigationsljusen, de vita prickarna i dessa är strobelighten som blinkar i sekvens om fyra som ni ser. Det vita strecken i mitten är landningsljuset...snacka om att flyga rakt igenom månen! Once in a lifetime foto...
Fyra av skolans fem Cirrus:ar uppradade framför hangaren, redo för ytterligare ett kvällspass.
Niklas snart redo att taxa ut för lite touch and go, 30 sekunders exponering.
TÄVLING AVGJORD
Mest imponerad är jag nog ändå av min bror som egentligen inte är flygplansintresserad överhuvudtaget men han lyckades ändå pricka in 8 rätt! Han hade dessutom inte helgraderat sig på Fokkern, som många andra gjorde, utan listade ut från bildvinkeln att det bara kunde vara en Fokker 100...bra jobbat brorsan!
Det är framförallt två foton som vållat er problem och det är foto 3 samt 9...där har jag fått ganska bra spridning på svaren. Den rätta raden kan ses nedan med typ och bolag.
Ensam segrare i tävlingen med 10 rätt och det skulle visst en flightspotter till det är:
Johan Kellerman
Övriga hamnade tätt efter med 6-9 antal rätt, det var dessutom ett par stycken som även lyckades pricka in alla bolagen, mycket bra! Grattis till Johan och kul att det var så många som gjorde ett försök, det kommer med säkerhet bli fler i framtiden med liknande tema. Så håll utkik!
Foto 2: SAS - McDonnell Douglas MD80
Foto 3: United Airlines - Boeing 777-200
Foto 4: Blue 1 - Avro RJ (100)
Foto 5: SAS - Airbus A340-300
Foto 6: KLM - Fokker 100
Foto 7: United Airlines - Boeing 747-400
Foto 8: Golden Air (Kullaflyg) - Saab 2000
Foto 9: Air Canada - Embraer ERJ (175)
Foto 10: SAS - Airbus A321
PAR APPROACH
Sen närmade vi oss Ronneby där först Johannes och sen jag skulle öva PAR approaches (Precision Approach Radar) vilket kräver en speciell utrustning som är betydligt vanligare på militära flygplatser än civila. En precisions approach är just vad det heter en inflygning till landningsbanan som görs så precis som möjligt genom att en flygledare i praktiken pratar ner en till banan. Detta görs genom att hela tiden följa upp vår position i förhållande till landningsbanans förlängning samt glidbana med två olika typer av radarskärmar. Hela tiden meddelas kurs- och glidbanejusteringar för att bibehålla den rätta inflygningen till banan, är vädret dåligt och man har hela inflygningen i moln så ska man efter en korrekt utförd PAR approach ha banan precis framför näsan när den avslutas.
PAR approach snacket kan gå nåt i stil med det här…
Closing from the left. Slightly above glide path. Turn right three degress to new heading 189 degrees. On glide path. Heading is good. Closing slowly from the left. Slightly below glide path. On track. Coming back to glide path.
…osv osv ändå ner till att PAR approachen avslutas vid visuell bankontakt, annars är det go around som gäller.
Efter tre inflygningar blev det fullstoppslandning för Johannes och byte av positioner…men först en välförtjänt kaffepaus inne i ankomsthallen. Därefter var det min tur att göra detsamma men tyvärr blev det bara ”low approaches” för min del utan att studsa på banan på grund av ganska hög aktivitet på JAS 39 Gripen som en efter en startade eller landade. Militär flygtrafik har nämligen alltid företräde jämtemot civil så det var bara att snällt flytta sig när man hade ett par sådana inför landning bakom sig. När inflygningarna var avklarade var det dags att ta sig hemåt igen och efter cirka 20-25 minuter flygning fick jag klart för en visual approach till bana 11L och efter ytterligare några minuter var man åter på backen i Ljungbyhed.
Nu ikväll blev man även inplanerad för en mörkernavigering men den blev inställd ganska snabbt på grund av snön som började falla här tidigare. Får väl se om den ligger kvar när man vaknar imorgon annars är det återigen dags för en TT-nav. Imorgon eftermiddag är det även dags att offentliggöra vinnaren av min tävling…verkar vara speciellt två foton som har ställt till det lite för de flesta.
UTC
UTC var det också ja, UTC står för Universal Time Coordinated och används helt och hållet inom flyget för att ange tid. Den baseras på den internationella atomtiden som ger hög precision och detta underlättar betydligt då man inte behöver omvandla tiden till den aktuella tidszon som flygplanet befinner sig i. UTC är nästan detsamma GMT, Greenwich Mean Time, som ni kanske har hört om….dvs nollmeridianen utanför London. Det skiljer sig dock bara på någon sekund dem emellan…men det är alltså UTC som gäller för flyget och inget annat. Flygprogrammet på skolan anges också i UTC tid och det är ju till sin fördel om man har koll på detta så att man inte tar det för lokal tid för då får man vänta en bra stund på sitt flygpass, en timme eller två beroende på sommartid/vintertid.
Imorgon flyger jag och Johannes tillsammans med lärare till Ronneby och övar PAR-approach, mer om vad detta är kommer imorgon!
PS. Faktiskt ingen som har prickat in 10 klockrena rätt på tävlingen ännu...så chans finns det fortfarande med andra ord! DS.
TT-NAVIGATION
HOLDING VEDBY
Efter start steg vi till 2000 fot och kom ganska omgående in i moln. Det kändes helt klart en aning obekvämt i och med man aldrig varit i moln med Cirrusen tidigare men det gäller att fokusera helt och hållet på instrumenten. Jag började med att ”handjagga” (flyga manuellt) ett par varv i holdingen och det gick faktiskt riktigt bra…men det är ganska påfrestande i längden så gick efter tag över till autopiloten. Cirrusen är grym helt enkelt vad gäller utrustning och instrument…ungefär lika bra utrustad som trafikplanen och ibland även bättre!
Johannes var lite hetare på gröten än mig och var först ut till startbanan. Han blev klarerad till att göra sina holdingprocedurer på 3000 fots höjd medan jag på grund av separationen fick stanna på 2000 fot. Det dröjde dock inte länge förrän de anropade oss och meddelade om isbildning på vingarna, vi däremot hade en yttertemperatur på 3 grader så för oss var det inga problem. Det hela slutade med att de fick avbryta sitt pass och gå ner för landning…en annan däremot satt lugnt och fint och övervakade autopilotens manövrar. Jag kunde med andra ord slutföra hela mitt pass och samlade i samma stund på mig 1,2 h IFR-tid. Ibland är det visst bra att vara lite långsam i handlingen : )
TÄVLING
Startar därför måndagen och den här veckan med en liten tävling för mina läsare. Jag lovade för ett tag sedan att jag skulle bjuda på lite fler inflight photos som jag har samlat på mig genom årens lopp. Såhär kommer närmare bestämt 10 stycken och samtidigt tänkte jag att ni ska få chansen att tävla lite i era flygplanskunskaper. Jag vill att ni svarar på vad det är för flygplanstyp som bilden är tagen ifrån, extra plus blir det om ni även lyckas pricka in rätt flygbolag. Jag ger er en liten ledtråd genom att nämna på vilken rutt fotot är taget.
Tävlingen är öppen framtill fredag 12.00, därefter publicerar jag vinnaren här på bloggen. Vinnaren är den som är först ut med att ha flest antal rätt tills deadlinen. Priset är en förstoring 40x30 cm av en av mina bättre bilder, en Boeing 747 i soluppgången…frakt ingår och dessutom slipper ni vinstskatt ; )
Er rätta rad ger ni genom att kommentera inlägget med ert namn och e-mail, ni kan använda följande mall:
Foto 1:
Foto 2:
Foto 3:
Foto 4:
Foto 5:
Foto 6:
Foto 7:
Foto 8:
Foto 9:
Foto 10:
Lycka till!
Foto 2: Paris - Köpenhamn
Foto 3: Över Stilla Havet, San Francisco - Honolulu.
Foto 4: Fullmåne enroute Helsingfors - Köpenhamn
Foto 5: Över norra Kanada, Köpenhamn - Seattle.
Foto 6: Amsterdam - Glasgow
Foto 7: Solnedgång över Rocky Mountains, Los Angeles - Denver
Foto 8: Inrikesflygning, Ängelholm - Visby
Foto 9: Över Michigansjön, Chicago - Toronto
Foto 10: Öresundsbron, Köpenhamn - Stockholm
EK
Dagen detta hände var den 26 juni och jag var inplanerad för ett tidigt flygpass med start och landning med lärare, egentligen låg jag ett pass efter många i klassen på grund av inställda pass tidigare. Det var först nästa flygpass, lektion 18, som skulle bli det definitiva ”EK-släppet” av flygläraren. Jag kände dock lite press på att göra bra ifrån mig för dagen efter kändes vädret mer ostabilt och dessutom gick vi på sommarlov dagen efter det. Det kändes lite som take it or leave it, men studsarna gick så pass bra att läraren valde att hoppa av redan under detta pass. Det hela slutade med att jag blev förste man ut att få flyga EK! Otrolig känsla var det när man fick klartecken att taxa ner mot banänden tätt följd av Erik. När man väl ställde upp sig på banan och drog på motorn på full effekt var nervositeten helt borta och man var väldigt fokuserad på de tre touch and go man skulle utföra. Det hela gick som ni märker bra och resten av dagen ägnade jag åt att fotografera mina klasskompisars EK-släpp, då var det helt klart skönt att man redan hade gjort det!
Dagen avslutas som tradition säg bör på TFHS med ett så kallat EK-dop, det är inte mycket att välja på än att gå och ställa sig under spannen och invänta det iskalla vattnet som kommer forsande ner över en. Detta dop symboliserade slutet på en dag man länge gått och längtat på och som man antagligen aldrig kommer glömma!
PROGRESS TEST
Flygpassen nästa vecka verkar bli väldigt intensiva då vi antagligen kommer ha både ett simulator samt ett riktigt flygpass varje dag. Fokus ligger nu på att öva instrumentprocedurer i simulatorn och därefter utföra dem i verkligheten med Cirrus. Klockan 8.30 måndag morgon bär det iväg till Vedby, liten håla utanför Klippan där ett fix eller rättare sagt en VOR är placerad. Här ska jag öva holding som jag beskrev i ett inlägg för någon vecka sedan, ska bli riktigt kul i och med att det blir det första riktiga flygpasset i Cirrus med instrument flygregler, IFR.
TOUCH AND GO
Flygpasset bestod av, som nämnt tidigare, av start och landningar eller så kallade studsar här på Ljungbyhed. Den något fräckare benämningen touch and go heter det på internationellt flygspråk. När man övar detta håller man sig i flygplatsens trafikvarv, efter start svänger och flyger man parallellt i motsatt riktning med den bana man startade ifrån. När man når änden av banan svänger man in för landning, istället för att bromsa ner efter varje landning och taxa av banan drar man på full gas och gör återigen en start för ytterligare ett varv. I och med man inte slutför landningen får man möjlighet att utnyttja flygtiden på ett bättre sätt och man får dessutom mer tid och fler start och landningar att logga i boken.
Ikväll började jag flyga med lärare men efter tre-fyra landningar hoppade han ut och jag fick själv flyga den återstående tiden av passet. Det blev tre stycken studsar samt en fullstoppslandning och jag måste säga att det gick riktigt bra trots det var väldigt blåsigt och turbulent i luften. Det finns inte mycket mer att göra än att följa med i kasten som kommer i luftrummet men det gäller att hålla koll på sin höjdmätare, det är nämligen väldigt svårt att avgöra höjden vid mörkerflygning. Detta brukar leda till att sättningarna under mörkerflygningar blir relativt hårda på grund av att banan dyker upp relativt snabbt under en, men idag blev dem som jag brukar säga ”smooth as silk” ; )
Nu är det nog dags för att sova lite…prov i Communications imorgon! God natt!
SÅ NÄRA MEN ÄNDÅ SÅ LÅNGT IFRÅN...
Såhär borde det sett ut ikväll, de närmaste ljusstrecken är en landande Cirrus medan de bortre är en stigande efter start. Landningsbanan med dess belysning är en helt fantastisk utsikt uppifrån ska ni veta. Bilden är tagen från vårt första mörkerflygningspass i höstas.
REPETITIONSPASS
Repetitionspasset innehöll lite av varje så att man ska få igång den så kallade flygtrimmen igen…jag övade bland annat navigering, svängar, vingtippningar, stall samt start och landningar. Vädret var dock inte det bästa, mycket dis i luften så sikten sattes ner ganska markant…det var dessutom ganska turbulent vilket gjorde att man studsade omkring rätt bra i luftrummet hehe : ) Enligt planerna ska det bli ytterligare två flygpass ikväll där jag ska öva start och landningar i mörker dels med lärare och dels själv…men vi får se hur vädret utvecklar sig.
TEORI: AIRFRAMES & SYSTEMS
Detta var antagligen den sista lektionen i denna kurs så nu är det bara att plugga hårt inför tentan. Finns rätt mycket mer än anti- och de-icing system som ingår i Airframes & Systems dock…bland annat går man relativt djupt på följande områden; flygplanskroppen, vinguppbyggnad, hydrauliska system, landningsstället, bränslesystem, nödutgångar, brandskydd med mera. Det är som ni ser en del att kunna men å andra sidan skulle något av dessa system fungera felaktigt kan man nu det bakomliggande funktionerna och kopplingarna. Detta medför att man kanske skulle kunna koppla det felaktiga systemet annorlunda och ändå kunna fälla ner exempelvis landningsstället i en nödsituation även om hydrauloljan har läckt ut eller att systemet har för dåligt tryck.
Resten av dagen får nog ägnas helt åt plugg, bara fyra veckor kvar till proven nu så det är bara att plugga på. Kanske tar en liten paus ikväll och går ut en stund för att titta på mörkerflygarna, finns risk att det blir någon liten bild också! Inte helt oväntat kanske… ; )
ANTI-ICING
Skillnaden mellan anti- och de-icing är att vid en de-icing avlägsnas flygplanets ytor på snö/is partiklar antingen med flygplanets egna system eller med hjälp av externa hjälpmedel medan anti-icing är inbyggda system i flygplanets konstruktion som skyddar flygplanets ytor mot formation av snö/is. Anti-icing system finns exempelvis i propellrar, vingar, cockpitfönster och andra viktiga aerodynamiska ytor på flygplanet. Det finns tre olika typer av anti-icing elektriskt, termiskt och kemiskt.
För att mer konkret svara på frågorna, alla flygplan på TFHS förvaras i skolans egna hangar på flygplatsområdet. Hangaren har plats till alla skolans plan samt ytterligare några. En av anledningarna till att vi inte flyger Cirrus under vintern eller när det är isbildningsrisk, vilket det för övrigt alltid är i moln som ligger i minusgrader, är att flygplanet inte är godkänt för att flyga i sådana förhållanden. Planet har nämligen inga anti- eller de-icing system…det har däremot Pa 31, ett av dem i det lite mer spektakulära slaget om man säger så. Vingens framkant som består av en gummiförklädnad kan nämligen blåsas upp likt en ballong för att avlägsna is. Det krävs dock lite ”kyla” som pilot att låta det byggas upp en viss mängd is på vingens framkant innan man trycksätter gummit och därmed spränger bort det, görs detta för tidigt kan inte gummit utvidgas mer och man har då ingen möjlighet att spränga bort nytillkommen is. Detta pneumatiska system tillhör dock de-icing system så vi nu inte blandar ihop de olika benämningarna.
Vi behöver med andra ord för det mesta ingen de-icing i och med att planen alltid står i hangar, men skulle det behövas så finns det säkert någon utrustning till detta men det är mer än vad jag vet. Skulle tippa på någon enkel utrustning för någon större de-icing bil à la Arlanda har jag inte sett till här på Ljungbyhed ännu ; )
LOGBOOK
Tänkte även passa på att berätta lite om piloters loggbok vilket ni antagligen redan har hört talas om…men vad är det egentligen som loggas? Jo, piloter är tvungna att logga all flygtid som görs och för att enkelt sammanfatta ju fler flygtimmar desto bättre. Flygtimmarna blir indirekt ett mått på hur stor erfarenhet en pilot har och flygtimmarna ligger till grund vid jobbsökande. Loggboken måste vara av en speciell typ och godkänd av de aktuella luftfartsmyndigheterna. Efter varje flygning fyller man i flygtiden tillsammans med ett antal andra parametrar såsom avgångs- och ankomstflygplats, flygplanstyp, flygplansregistrering, antal start och landningar, tidsfördelning mellan elev/lärare med mera.
Jag har hitintills bara flugit Cirrus SR20 samt skolans simulator, FNPTII, som loggas som syntetisk träning. Jag är uppe i följande siffror:
Flygtid: 47,7 h
Start/landningar: 175
Syntetisk träning: 11,8 h
FLYGNING PÅ GÅNG
Imorgon är det äntligen dags att återigen få sätta sig bakom spakarna på Cirrusen...inte för mig i och för sig men för många andra i klassen. Jag är dock inplanerad på tisdag och det blir då ett repetitionspass för att bli varm i kläderna igen. Tanken är annars att vi ska mörkerflyga tis-, ons- och torsdagkväll men det är nog säkrast att alla får ett uppvärmningspass i dagsljus innan vi släpps iväg i mörkret. Det är betydligt svårare att avståndsbedöma och navigera i mörkret, speciellt om man nu inte har flugit på flera månader. Annars för Skyways klassens del så blir det fullt upp för vi har egentligen teorivecka men som sagt i och med det är mörker inplanerat blir det flygning även för oss...men det är ju bara kul med lite variation. Vi får väl se hur det blir i och för sig, mörkerflygningen ställer nämligen ännu högre krav på väderminimum och vad jag kan se nu ser väl inte vädret alltför lysande ut inför kommande vecka...men tiden får väl utvisa hur det blir helt enkelt.
Cirrusarna verkar vara startklara för säsongen, frågan är om vädret är det men vi får hoppas på det.