TEMA: FLYGPLAN
MD11:an är inte det största, inte det snabbaste och har inte heller den största försäljningssuccén men den har utseendet med sig i alla fall! Utan tvekan är detta flygplan det snyggaste av alla tycker jag och dessutom skiljer den sig ganska markant från många övriga...den är en "three-holer"!
Swiss Air Lines har haft en av de större MD11-flottorna, men flyger idag istället Airbus A330/340.
Tyvärr har jag inte haft möjlighet att få flyga med det ännu, och svårare blir det för i dagsläget är det inte många flygbolag som fortfarande opererar typen...skulle möjligtvis finnas chans på Finnair eller KLM. Jag har i alla fall fått flyga föregångaren det vill säga Douglas DC10 som opererades av Premiair under rätt många år.
McDonnell Douglas MD11 är som sagt ett tremotorigt amerikanskt widebodyplan för långdistansrutter, widebodies har ett bredare tvärsnitt på flygplanskroppen vilket gör att de i regel har dubbla mittgångar i passagerarkabinen. Skillnaderna från föregångaren Douglas DC10 är en förlängd flygkropp, ökad vingbredd, kraftfullare motorer, winglets och en tvåpilots-cockpit.
MD11-programmet startade 1986 och kom i tre utföranden passagerar-, combi- och fraktversion. I december 1990 tog Finnair som första kund emot den första leveransen. Fler leveranser följde bland annat till ett par amerikanska bolag, dessvärre uppdagades det att MD11:ans verkliga prestanda inte uppfyllde det som lovats vilket gjorde att flertalet bolag cancellerade sina beställningar. Problemen var främst att planet inte hade den räckvidd vid full last som utlovats och trots diverse modifieringar lyckades man aldrig komma upp i de siffrorna som tidigare lovats.
Varig från Brasilien var också en av de större MD11 operatörerna och flög bland annat till Kastrup med MD11:an.
Tiderna för McDonnell Douglas blev sämre och bolaget slogs ihop med Boeing 1997 som bestämde sig för att fortsätta tillverka flygplanet men enbart i fraktversionen. Men redan 1998 kom beslutet att lägga ner hela produktionen av flygplanet efter totalt 200 tillverkade, betydligt färre än vad McDonnell Douglas hade räknat med. De två sista maskinerna levererades år 2000 till Lufthansa Cargo.
Om MD11:an hade uppfyllt prestandan som var uppsatt vid början av tillverkningen hade flygplanet säkerligen fått en betydligt större försäljning men i och med att framtidens två-motoriga widebodyplan i form av Airbus A330 och Boeing 777 var nära realitet blev konkurrensen alltför hård. Två motorer är ju givetvis betydligt mer ekonomiskt att operera än tre, den högplacerade motorn var inte heller enkel ur service och underhållssammanhang som gjorde det än dyrare att operera flygplanet. MD11:an har dock fått ett nytt liv som fraktare där den uppfyller prestandakraven på ett mycket bättre sätt och många står idag på rad för begagnade MD11:or som då kan konverteras till fraktare.
Antagligen var MD11:an det sista stora tremotoriga flygplan vi kommer få skåda för i dagsläget kan de tvåmotoriga planen flyga samma rutter och vara minst lika kraftfulla, skulle behovet vara större väljer man nu istället fyra motorer mycket på grund av deras enklare placering. Men som sagt inget slår utseendet av MD11:an!
Snabbfakta McDonnell Douglas MD11
Längd: 58.60 m
Vingbredd: 51.70 m
Höjd: 17.60 m
Passagerarantal: 293-410
Max cruising speed: 945 km/h
Max startvikt: 286,000 kg
Max range: 12 655 km
MD11:an har alltid varit ett av de flygplan som skapar mest "vapourtrails" vid landning.
Denna är för dig Tristan! Finnair flyger fortfarande med MD11:an även om de nu börjat introducera A330/340 också. Mumintrollen verkar tycka om att flyga också tydligen...
KLM är en av få passagerarbolag där man fortfarande har chans att få flyga med MD11:an.
Fraktversion tillhörande Martinair, MD11:an verkar göra succée i det segmentet i alla fall.
Antagligen det snyggaste flygplanet och målning som någonsin har gjorts. Planet tillhör Varig och målades till VM i fotboll 1998 som tog Ronaldo & Co till Frankrike. Ursäkta kvalitén men bilden är tagen under den period man fotograferade analogt!
TEMA: FLYGPLAN
Lite senare idag lyfter mitt SAS-plan med destination Paris - Charles de Gaulle och inget passar väl bättre då än att skriva om Concorde. Passande nog är det snart även 40 år sedan Concorde gjorde sin första flygning och om ni nu känner för att läsa mer om Concorde kan jag rekommendera Airliner World som har en artikel om just detta i kommande nummer, för övrigt en mycket bra flygtidning som behandlar den civila luftfarten.
Nospartiet var så pass långt att det behövde fällas ner vid start och landning för att
piloterna skulle kunna se banan.
Concorde är ett franskt-brittiskt samarbete som inleddes 1956 då man studerade möjligheterna till ett passagerarplan med överljudsfart. De båda länderna tilldelades olika ansvarsområden vid tillverkningen men kunde dock inte enas om var tillverkningen skulle ske så det blev helt enkelt på båda sidor om den Engelska kanalen. För att göra det svårare ännu svårare användes olika mätsystem (meter/tum) på ritningar etc. beroende på i vilket land som den aktuella komponenten blivit utvecklat i. Även namnet blev det diskussioner om...det hela slutade dock med att engelsmännen fick ge sig och acceptera ett -e på slutet av namnet till att bli - Concorde!
Concordes första flygning gjordes i mars 1969 och sattes därefter i passagerartrafik i januari 1976 med Air France och British Airways. Tyvärr blev inte Concorde den succé som alla trodde på grund av oljekrisen blev planet helt enkelt för dyrt att operera. Detta medförde att många bolag drog tillbaka sina beställningar i förmån för större flygplan med bättre bränsleekonomi som exempelvis Boeing 747. Concorde var därför tvungen att rikta in sig på den kundgrupp som värderade tiden högt och som framförallt kunde betala. Trots detta var det bara två linjer som nådde lönsamhet för Concorde och det var London - New York (BA) och Paris - New York (AF). Concordes rekord på sträckan New York - London sattes i februari 1996 med 2 h 52 min 59 sek, vilket kan jämföras med underljudsplanens flygtid på 7 h!
Under början på 2000-talet ökade dock både bränslepriserna och underhållskostaderna, detta tillsammans med sviterna från olyckan 2000 utanför Paris och passagerarnas sviktande intresse möjliggjorde helt enkelt inte att hålla Concorde i luften längre. Concorde gjorde sin sista flight i november 2003 och merparten av de enbart 20 tillverkade planen kan idag ses på olika flygmuseum runtom i Europa och Amerika.
Concordes deltavingar syns tydligt på denna bild, notera att planet saknar stabilisator. Stabilisatorn är inbyggd i vingarna istället och kallas elevons.
Jag har själv inte upplevt en flygning med Concorde men jag har i vart fall fått uppleva den från utsidan och det var något alldeles speciellt måste jag säga, motorljudet under starten är obeskrivbart...hela bröstkorgen skakade och trumhinnan var nog inte långt ifrån att spräckas. Concorde var verkligen ett ingenjörsmässigt underverk och är nog det snyggaste jag har sett i flygplansväg i alla fall!
Snabbfakta Concorde
Längd: 62.17 m
Vingbredd: 25.56 m
Höjd: 11.40 m
Passagerarantal: 100-128
Max cruising speed: 2.04 Mach (2 179 km/h)
Max startvikt: 185 065 kg
Max range: 6 230 km
landandes efter varandra på London-Heathrow...en historisk dag som jag är glad att ha varit med om.
TEMA: FLYGPLAN
Först ut blir det flygplan som antagligen har förändrat resandet med flyget allra mest, Boeing 747, i folkmun även kallad "Jumbojet" eller "Jumbo". Är det något flygplan ni ska kunna så är det just detta. Med den säregna puckeln och cockpit placerad en våning upp i jämförelse med passagerarkabinen ska inte planet vara svårt att känna igen, även om en del klasskamrater verkar ha problem med det! ; )
Boeing 747 gjorde sin första flygning redan 1969 och firar i år 40 år i service! Fler än 1 400 plan har tillverkats vilket gör det till en av de mest lyckosamma konstruktioner som någonsin tillverkats. Det var dock ett våghalsigt beslut att börja tillverka den här bjässen vilket äventyrade hela Boeings existens med tanke på att det inte tidigare hade tillverkats ett så stort passagerarplan.
Japan Air Lines med den rena passagerarversionen 747-400.
Pan American Airways var det första bolaget som satte 747:an, version -100, i trafik 1970 på sträckan Washington-London. Planet har sedan dess tillverkats i en antal olika versioner och finns även som en ren fraktversion där hela nosen kan öppnas för lättare lastning. Dessutom har en mindre mängd plan anpassat för specialtransporter av olika slag bland annat för Space Shuttlen som då transporteras uppe på flygplanskroppen. De flesta stora nationella bolag har idag eller har haft 747:an i sin flygplansflotta, till och med SAS hade -200 versionen i trafik under 80-talet men ansågs senare vara för stor för deras behov. Typiska rutter för 747:an är London-Singapore, Frankfurt-Kapstaden, Los Angeles-Sydney.
Iran Air flyger med "Baby jumbon" - Boeing 747SP som står för Special Performance.
Ytterligare utveckling pågår förtillfället på en förlängd version, 747-800, men denna beräknas inte vara klar färrän i slutet på 2010. Man kan nog lugnt räkna med att Boeing 747 även i framtiden kommer pryda himlen med sin eleganta design även om den nu har fått konkurrens i form av Airbus A380!
Snabbfakta (747-400 version)
Längd: 70.6 m
Vingbredd: 64.4 m
Höjd: 19.4 m
Passagerarantal: 416-524
Cruise speed: 0.85 Mach
Max startvikt: 396 890 kg
Max range: 13 450 km
