Verkar bli dubbeltema den här helgen, igår tema foto och idag tema flygplan. Tyckte det var länge sedan jag hade detta så det kan väl passa bra att köra det igen. Idag blir det om mitt absoluta favoritplan McDonnell Douglas MD11!

MD11:an är inte det största, inte det snabbaste och har inte heller den största försäljningssuccén men den har utseendet med sig i alla fall! Utan tvekan är detta flygplan det snyggaste av alla tycker jag och dessutom skiljer den sig ganska markant från många övriga...den är en "three-holer"!

Swiss Air Lines har haft en av de större MD11-flottorna, men flyger idag istället Airbus A330/340.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att få flyga med det ännu, och svårare blir det för i dagsläget är det inte många flygbolag som fortfarande opererar typen...skulle möjligtvis finnas chans på Finnair eller KLM. Jag har i alla fall fått flyga föregångaren det vill säga Douglas DC10 som opererades av Premiair under rätt många år.

McDonnell Douglas MD11 är som sagt ett tremotorigt amerikanskt widebodyplan för långdistansrutter, widebodies har ett bredare tvärsnitt på flygplanskroppen vilket gör att de i regel har dubbla mittgångar i passagerarkabinen. Skillnaderna från föregångaren Douglas DC10 är en förlängd flygkropp, ökad vingbredd, kraftfullare motorer, winglets och en tvåpilots-cockpit.

MD11-programmet startade 1986 och kom i tre utföranden passagerar-, combi- och fraktversion. I december 1990 tog Finnair som första kund emot den första leveransen. Fler leveranser följde bland annat till ett par amerikanska bolag, dessvärre uppdagades det att MD11:ans verkliga prestanda inte uppfyllde det som lovats vilket gjorde att flertalet bolag cancellerade sina beställningar. Problemen var främst att planet inte hade den räckvidd vid full last som utlovats och trots diverse modifieringar lyckades man aldrig komma upp i de siffrorna som tidigare lovats.

Varig från Brasilien var också en av de större MD11 operatörerna och flög bland annat till Kastrup med MD11:an.

Tiderna för McDonnell Douglas blev sämre och bolaget slogs ihop med Boeing 1997 som bestämde sig för att fortsätta tillverka flygplanet men enbart i fraktversionen. Men redan 1998 kom beslutet att lägga ner hela produktionen av flygplanet efter totalt 200 tillverkade, betydligt färre än vad McDonnell Douglas hade räknat med. De två sista maskinerna levererades år 2000 till Lufthansa Cargo.

Om MD11:an hade uppfyllt prestandan som var uppsatt vid början av tillverkningen hade flygplanet säkerligen fått en betydligt större försäljning men i och med att framtidens två-motoriga widebodyplan i form av Airbus A330 och Boeing 777 var nära realitet blev konkurrensen alltför hård. Två motorer är ju givetvis betydligt mer ekonomiskt att operera än tre, den högplacerade motorn var inte heller enkel ur service och underhållssammanhang som gjorde det än dyrare att operera flygplanet. MD11:an har dock fått ett nytt liv som fraktare där den uppfyller prestandakraven på ett mycket bättre sätt och många står idag på rad för begagnade MD11:or som då kan konverteras till fraktare.

Antagligen var MD11:an det sista stora tremotoriga flygplan vi kommer få skåda för i dagsläget kan de tvåmotoriga planen flyga samma rutter och vara minst lika kraftfulla, skulle behovet vara större väljer man nu istället fyra motorer mycket på grund av deras enklare placering. Men som sagt inget slår utseendet av MD11:an!

Snabbfakta McDonnell Douglas MD11

Längd: 58.60 m

Vingbredd: 51.70 m

Höjd: 17.60 m

Passagerarantal: 293-410

Max cruising speed: 945 km/h

Max startvikt: 286,000 kg

Max range: 12 655 km