Idag blir det en liten återblick vad som hände en dag i juni förra året…anledning varför är att jag antagligen blev lite nostalgisk i torsdags då jag återigen fick göra några studsar som ”pilot in command” det vill säga jag flög alldeles själv! I flygsammanhang brukar det även kallas EK som står för eget kommando. Detta är en dag som man sent glömmer och är antagligen en av de största dagarna i pilotkarriären!



Dagen detta hände var den 26 juni och jag var inplanerad för ett tidigt flygpass med start och landning med lärare, egentligen låg jag ett pass efter många i klassen på grund av inställda pass tidigare. Det var först nästa flygpass, lektion 18, som skulle bli det definitiva ”EK-släppet” av flygläraren. Jag kände dock lite press på att göra bra ifrån mig för dagen efter kändes vädret mer ostabilt och dessutom gick vi på sommarlov dagen efter det. Det kändes lite som take it or leave it, men studsarna gick så pass bra att läraren valde att hoppa av redan under detta pass. Det hela slutade med att jag blev förste man ut att få flyga EK! Otrolig känsla var det när man fick klartecken att taxa ner mot banänden tätt följd av Erik. När man väl ställde upp sig på banan och drog på motorn på full effekt var nervositeten helt borta och man var väldigt fokuserad på de tre touch and go man skulle utföra. Det hela gick som ni märker bra och resten av dagen ägnade jag åt att fotografera mina klasskompisars EK-släpp, då var det helt klart skönt att man redan hade gjort det!




 
Dagen avslutas som tradition säg bör på TFHS med ett så kallat EK-dop, det är inte mycket att välja på än att gå och ställa sig under spannen och invänta det iskalla vattnet som kommer forsande ner över en. Detta dop symboliserade slutet på en dag man länge gått och längtat på och som man antagligen aldrig kommer glömma!