I simulatorns värld kan man göra det mesta som sagt, igår var det jag och Josef som ackompanjerade ihop i cockpit under två flygningar, Göteborg Landvetter - Gävle och Gävle - Göteborg Landvetter. Utöver nödsituationer är det även viktigt att öva på hur en hel flygning går till, det vill säga även flyga uppe på höjd ett tag och därefter planera när det dags att sjunka ner för landning etc.

Gävle flygplats är lite speciell, det är nämligen en AFIS flygplats vilket betyder att den personen som sitter i tornet på flygplatsen inte har befogenhet att ge oss i flygplanen klareringar såsom att det är klart att landa. Personen får bara ge oss information och förslag, istället för klart landa får man banan fri. Från den informationen är det sedan upp till oss om vi vill landa eller inte. Det gjorde vi och efter det blev det byte av positioner så att vi fick både flyga och assistera.

Imorgon är det dags för ett liknande pass, även det med Josef, men denna gång blir det i höglänt terräng i Norge...det gäller med andra ord att hålla koll på navigationen och vilken höjd man ska hålla för att ha hinderfrihet.

Det går som sagt snabbt framåt i simulatorn, redan på det tredje passet fick vi börja öva hur det är att bli av med en motor under flygning. Antingen får man ett totalt motorhaveri eller det lite mildare, en motorbrand. Vid motorbrand har man ofta kvar en del eller merparten av motorns kapacitet vilket gör att det fortfarande är relativt enkelt att manövrera flygplanet. Men man måste ju släcka branden också och när man väl gör det blir det betydligt svårare att manövrera, det som händer är att man stänger ner motorn helt enkelt och planet fungerar då på samma sätt som om man skulle haft ett totalt motorhaveri redan från början. Här gäller det att vara med och trampa på pedalerna så att planet håller sig "wings level" som det heter. Det krävs stora och uthålliga benmuskler för detta, speciellt om man inte trimmar flygplanet så krafterna i pedaler och ratt försvinner. Det är väldigt stressande när ett motorfel uppstår och det gäller att göra rätt åtgärder snabbt för att inte hamna i ännu svårare situationer än man för tillfället är i. Till en början var detta verkligen svårt men sedan första motorbortfallspasset har man nu gjort ytterligare två simpass och man liksom blir mer van vid situationen och kan arbeta på ett mer avslappnat och metodiskt sätt. Erfarenheten är viktig i flygning med andra ord!

Till varje simpass än så länge så har besättningen varierat så att man får flyga med så många som möjligt och dels få erfarenhet av hur det är att flyga med olika personer i cockpit. Alla är olika så är det bara och det gäller att anpassa sig till situationen.

Första veckan i MCC-kursen och tre simulatorpass avklarade, redan imorgon är det dags för ett nytt! Det är ett väldigt högt tempo och förväntningarna på vad man ska kunna till varje pass är höga och ökar i rask takt.  

Ett väldigt bra hjälpmedel för att underlätta arbetet i cockpiten när man väl sitter nere i simulatorn är att öva på den så kallade papperstigern (Paper Tiger) innan varje pass. Att känna till cockpitlayouten är av stor vikt och sparar mycket kapacitet som exempelvis kan läggas på nödsituationer istället. Papperstigern består helt enkelt av en 2D-bild och kan tyckas väldigt primitiv men den är faktiskt väldigt bra för att lära sig var alla knappar och reglage sitter. Vi har en liknande en aning mer 3D för Fokker 50 på skolan också men den får jag visa en annan gång. Nu är snart dags att åka till Ljungbyhed och sitta några timmar framme den här planschen tillsammans med Johannes som jag ska flyga med imorgon.

Veronica och jag flyger papperstiger i Ljunghusen.

Snart har en vecka gått med nästa skede i vår utbildning, MCC, som står för Multi Crew Co-operation. Ytterligare en förkortning att lägga på minnet med andra ord. Vad är då MCC för något? Jo, framtills nu har vi i klassen flugit som ensam pilot det vill säga single pilot operation, single pilot operation är det trots att vi har haft instruktör vid vår sida mycket av den här tiden. Skillnaden single pilot operation och multi crew co-operation är just det att det är två individer som arbetar för att göra jobbet i cockpiten betydligt effektivare och säkrare än när man gör det själv. Det är en konst i sig och kräver mycket träning!

För att få allt att fungera har flygbolagen man flyger för infört standardiserade procedurer som man måste lära in och kunna utan några tveksamheter. Besättningsmedlemmarna i cockpit kan variera ganska ofta, speciellt på större bolag, och för att samarbetet ska kunna fungera effektivt även om det är en kapten som man aldrig flugit med tidigare har man därför dessa Standard Operating Procedures. Dessa beskriver exakt vad varje besättningsmedlem förväntas göra vid specifika situationer. Man har alltid en pilot flying som fokuserar på själva handhavandet av flygplanet medan pilot not flying agerar hjälpreda till pilot flying om man ska förenkla det hela. Det är dock oftast pilot not flying som är den pilot som har mest att göra under en flygning. 

Läggdags nu, simulatorpass med incheckningen 07.15 imorgonbitti!

Gratulationerna har varit många här på bloggen de senaste dagarna i olika former och här kommer ännu en. Klassens "Flygande Fransman" även kallad Johan Nyman fyller 30 år! Traditionen som sig bör är att det tårta som gäller när någon fyller år på Ljunghusen och det blev inte helt oväntat en trikolor som det bjöds på! Tack för tårtan och stort grattis Johan som man för övrigt fick äran att flyga med idag på dagens simulatorpass. Mer om vår simulatorflygning kommer antagligen imorgon. 


 

Det är väl ingen direkt hemlighet att jag är relativt nöjd med bilden som ni kan se ovan, den har figurerat en och annan gång här på bloggen om jag inte minns helt fel. Den verkar dessutom har gått hem hos mina läsare då den varit populär även hos vinnarna i mina tävlingar här på bloggen.

Nu har den även blivit en vinnarbild för mig, fick nämligen ett samtal idag om att jag vunnit första pris i en fototävling som jag har deltagit i. Tävlingsbidraget skulle vara en bild tagen under svåra ljusförhållanden det vill säga skymning/gryning eller i mörker rent av. Jag hade faktiskt tankar på att deltaga med en helt annan bild men jag ändrade mig i sista stund och skickade in ett säkert kort.

Vad vann jag då? Jo första pris var en fotoresa till Tintagel i sydvästra Storbritannien som är känt för sina fantastiska klippformationer. Här ska det även spelas en specialarrangerad fotbollsmatch i skymningsljuset, "Twilight Football" captured by Sony, vilket infaller samtidigt som höstdagjämningen......den dag då perioden mellan dag och natt är årets längsta.

Mitt problem är dock att utbildningen på Skyways börjar just den veckan så vi får väl se om jag kan åka överhuvudtaget, men man får hoppas att det går att lösa när man nu för en gångs skull vunnit något. Hoppas, hoppas, hoppas...

Här kommer några bilder från fredagens "Fräcka Flygarfest" som var tackfesten för oss TFHS 08:or, kvällen gick som sagt i F:ets tecken och bokstaven genomsyrade hela tillställningen. Alltid kul att se kreativiteten hos de bjudna när man går på temafest och den var inte att klaga på......här fanns det mesta! Frihetsgudinnor, fångar, fågelholk, fartkamera och fiskare bara för att nämna några.

Men jag blev ganska förvånad att jag ensam skulle få agera flygplan eller rättare sagt Fokker 50 den här kvällen. Dessutom var Fokker 50:n så verklighetstrogen tydligen att man kammade hem förstapriset i tävlingen. Förstapriset var den ärofyllda gula TFHS-västen så nu har man även varit en stolt bärare av den.

Avslutningsvis är det bara att tacka TFHS 09 för en mycket rolig och lyckad fest!

Ikväll är det fest i Ljungbyhed och som studenter vi är måste man även få ha lite roligt emellanåt. I sann Lund-anda blir det därför en temafest som anordnas av TFHS 09 som tack för vår nollningsfest tidigare i sommar. Vi hade en liknande tillställning förra året som vi då anordnade för 07:orna, temat var då bokstaven "T".....det vill säga man ska komma utklädd på något som börjar på T. En aning begränsat men ändå relativt fritt vad man kan vara. Jag var tjurfäktare med svartfärgat "backslick" och ifylld svart mustasch (flygarmustach), var rätt nöjd med den outfiten faktiskt. Ikväll är det dock bokstaven "F" som gäller och outfiten för kvällen har precis blivit klar. Imorgon får ni bild på resultatet. Eller ni har redan någon bra gissning kanske?

Det blev en riktig lång flygdag igår som sagt med uppemot sju timmar sittandes i Cirrusen. Dagen började med ett IFR-pass med instruktör till Kristianstad och därefter blev det ett VFR-pass för att komma upp i de 100 h flygning som utbildningen kräver. Vädret var helt perfekt igår så man njöt verkligen av varje sekund!

Allra sista flygningen blev tillsammans med Johannes, då vi efter lunch kvitterade ut en nyckel till hangaren och därefter fick fritt spelrum att flyga var vi ville under några timmars tid framtill kvällen. Johannes började och tog mig med på en tur ut till en dansk ö uppåt Kattegatt, ön heter Anholt och var verkligen speciell både till formen och växtligheten. Kritvita sandstränder tillsammans med turkost vatten gjorde inte saken sämre. Såg verkligen grymt ut uppifrån, landningsbanan här tillät dock inte oss att landa så efter det fortsatte turen neråt längs med kusten i Öresund, förbi Helsingborg, Malmö, Öresundsbron och sen sydkusten till Ystad och Ales stenar. Därifrån blev det sedan kurs mot Bornholms norra spets och ett varv runt ön där.

Bornholm såg också väldigt fint ut och efter en Magnum glass i terminalen var det min tur att flyga tillbaks till Ljungbyhed. Jag valde dock en rutt via Malmö Sturup för en sista studs där innan turen fortsatte upp mot Hässleholm och Johannes gamla hemtrakter. Efter det blev det kurs mot Ljungbyhed där jag gjorde min allra sista landning i fin kvällssol. Det känns verkligen sorgset att Cirrus flygningen nu verkligen är slut men redan på måndag blir det ett nytt kapitel i flygkarriären, då börjar nämligen MCC - Multi Crew Co-operation (tvåpilotssystem). Ska försöka få till ett bildspecial under helgen från sista flygningen, så håll till godo.

Dagarna passerar snabbt förbi i Ljungbyhed kan man lugnt säga, så snabbt så det är svårt att hålla igång uppdateringen på bloggen till och med. Idag har det blivit uppemot sju timmar i Cirrusen vilket har resulterat i att jag nu är uppe i mina 100 h, klockan 17.59 satte jag däcken på bana 29L för allra sista gången med skolans Cirrus (antagligen) efter en helt underbar flygning runt Skåne och ett par danska öar. Mer om detta får komma de följande dagarna.

Fire and wetdrill var det egentligen som stod på tur på bloggen och här kommer nu lite bilder från eventet. Detta gick av stapeln redan tidigt i måndags morse klockan 06.30 i en simhall i Dragör för att bland annat simma 200 m men även få "provköra" flytvästen som alltid finns "under your seat" i flygplanet. Ganska nyttigt att få lite erfarenhet i hur denna fungerar och detta är något man tydligen ska göra varje i år när man sedan flyger för ett flygbolag.

Dagen fortsatte på Oxford Aviation Academy där det blev teori och praktik i brandsläckning och nödsituationer som kan uppstå i kabinen. Hela dagens aktiviteter leddes av två instruktörer från Skyways som även jobbar som flygvärdinnor hos bolaget. De praktiska övningarna bestod av att var och en agerade cabin crew med uppgift att släcka en eventuell brand i något av kabinens avdelningar i en övningsmodul som var uppbyggd som en vanlig flygplanskabin. Jag fick släcka en simulerad brand i ett overhead compartment medan vissa andra i klassen fick andra scenarion såsom brand på toalett/ugn/passagerare med mera. Det var inte lika dramatiskt som det låter, den enda levande elden som förekom var faktiskt i en docka som agerade passagerare. Annars var det bara discorök som gällde, inte riktigt samma "power" i elden som man hade på övningarna som flygplatsbrandman med andra ord.

Då har klockan passerat 22.00 och det är färdigtävlat för denna gång. Det blev bara en som lyckades pricka in alla rätt och som därmed blev vinnare i tävlingen.

Ett stort grattis till Kenneth Göransson som vinner en valfri förstoring på ett av alla mina foton! 

Där var ett flertal personer med nio rätt men det räckte inte ända fram denna gången heller. Här nedan följer den rätta raden. Hoppas att det uppskattades och vi får väl se när det dyker upp en tävling igen här på bloggen.

1. BAe 146 (Malmö Aviation)
2. Saab 2000 (Golden Air)
3. McDonnell Douglas MD11 (Saudi Arabian Cargo)

4. Piper PA31 (TFHS)

5. Lockheed L-188 Electra (Atlantic Airlines)

6. Beech 200 (TFHS simulator)

7. BAe ATP (West Air Sweden)

8. Cirrus SR20 (TFHS)

9. Boeing B747-400 (KLM)

10. Airbus A300-600 (UPS)

Inlägg om fire and wet drillen får helt enkelt komma imorgon istället, nu är det läggdags!

Redan söndag idag och det känns som helgen bara flugit förbi i en rasande fart än så länge. Det kommer säkerligen söndagen också göra för det blir nog att man kryper ner i sängen ikväll ovanligt tidigt. Imorgon vid klockan 05.00 är det nämligen avfärd mot Kastrup för fire and wetdrill, dels i badhuset i Dragör och dels i Oxford Aviation Academy's lokaler precis bredvid en av landningsbanorna. Mer om detta kommer imorgon givetvis men det ska bli intressant se vad det är man kommer få göra imorgon.

Glöm inte att tävla under tiden, det har droppat in en hel del bra bidrag redan. Lycka till!

Dags för tävling igen som sagt och denna gång gäller det att svara rätt på flygplanstypen till respektive cockpitbild. Reglerna är som vanligt, den person som har flest rätt framtill deadline som är måndag kväll klockan 22.00 vinner, snabbast insända rad gäller vid lika antal rätt. Första pris är en valfri 45 x 30 cm förstoring av ett foto som jag tagit, nedan är bara några exempel.



Denna gång vill jag dock ha era rader på min mail så att jag slipper blockera kommentarsfältet som jag gjort tidigare.
Mailen är [email protected] och här kommer bilderna, numrera 1-10 när ni mailar. Lycka till, deadline måndag klockan 22.00!

Cockpit 1



Cockpit 2



Cockpit 3



Cockpit 4



Cockpit 5



Cockpit 6



Cockpit 7



Cockpit 8



Cockpit 9



Cockpit 10

Imorgon är det dags för flygning igen efter ett relativt långt uppehåll, i alla fall med Cirrusen. Jag skulle i och för sig få flugit en sväng redan igår men på grund av olika anledningar blev det inställt. Har haft fullt upp med min CBT så det var inte svårt att få dagen att gå trots det. Mina planer är att komma igenom hela CBT:en idag men som vanligt verkar det som den målsättningen är lite högt ställt, vi får se helt enkelt.

Morgondagens flygning blir som sagt Skåne runt med start österut mot Kristianstad och kusten. Därefter hade jag tänkt följa kusten hela vägen upp till Kullaberg och därefter dra mig inåt landet igen. En två timmars tur är det tänkt att bli i alla fall. Kan ju hända att man avslutar med några studsar när man är tillbaks.

Det är även dags för en ny tävling på bloggen, det var ett tag sedan nu även det. Kom tillbaks imorgon så får ni se vad det är som gäller, min vana trogen är det en förstoring av mina foto som gäller som första pris.

Får bli ett bildtillägg såhär i efterhand, nu är min planering av flygrutten runt Skåne klar i alla fall. VFR är det som gäller imorgon men där finns en del som ska planeras ändå och det blir även en del utrustning man behöver som ni kan se.

På tal om flygbolaget KLM i gårdagens inlägg så kan det passa bra att nämna några ytterligare intressanta saker om detta bolag. KLM - Royal Dutch Airlines är Nederländernas nationella flygbolag och är faktiskt ett av världens äldsta flygbolag, bildades redan 1919! Idag är de i fusion med Air France och är därmed ett av världens största flygbolag. KLM har dessutom i mitt tycke alltid haft underbart snygga målningar med en sedvanlig blå färg på flygkroppen. För några år sedan gjorde bolaget en liten update på målningen för att få den ännu mer modern och fräsch...jag trodde inte de skulle lyckas till det bättre men det gjorde de verkligen! Några bilder följer här nedan, annars finns där några fler från gårdagens inlägg ännu längre ner.

Fokker är även det nederländskt eller rättare sagt var, flygplanstillverkaren existerar dessvärre inte längre. Deras flygplan lever dock vidare och det är föga oväntat att KLM är en storoperatör av just flygplanen från Fokker. KLM flyger som jag skrev igår - Fokker 100 men även den mindre varianten med beteckning 70. Sist men inte minst så flyger de ju givetvis också Fokker 50! Med det sagt får jag väl bjuda på en och annan KLM - Fokker 50 bild, grymt snygg eller hur? ; )

Måndag morgon igen och efter en välbehövlig paus från allt plugg i helgen (bloggen också tydligen) är jag nu på gång igen med ett nytt kapitel på Fokker 50 CBT. Min förhoppning är att hinna komma igenom ett par nu under dagen men det är lättare sagt än gjort, varje kapitel tar nog i genomsnitt två timmar bara genom att lyssna. Därefter vill man ju gärna komplettera med pappersmanualen och en del sammanfattningar så att det även sitter nu efteråt. Elsystemet har jag redan lyckats komma igenom och nu snart är det dags för nästa som är bränslesystemet. Mer om detta kommer säkerligen senare.

Kan även passa på att nämna att man knappt är avundsjuk på sin bror med flickvän som idag flyger iväg österut, närmare bestämt Shanghai för en veckas semester med shopping, sevärdheter och god mat förhoppningsvis. Saken blir inte direkt sämre heller när de ska flyga ett av mina favoritbolag - KLM Royal Dutch Airlines! Flygplanstyperna verkar bli Fokker 100, Boeing 737 och sist men inte minst Boeing 747-400C! Wow! Hoppas ni får en trevlig resa!

KLM - Fokker 100



KLM - Boeing 747-400 Combi



KLM - Boeing 737-800



Boeing 747-400 Combi verkar det bli på båda turerna mellan Amsterdam och Shanghai, vissa av KLM's långdistansflotta har Asia titles på kroppen som ni ser.

 

Idag har jag inte så mycket att skriva om egentligen men jag gör ett försök ändå. Har i alla fall kommit igång med CBT:en (Computer Based Training) om Fokker 50, för er som inte vet det så är en CBT en interaktiv inlärningsmetod på datorn med både tal, animationer och uppgifter. En digital lärobok med andra ord!

På Fokker 50 CBT:en går man igenom alla planets olika delar och system vilket underlättar inlärningen avsevärt även om den engelska rösten man lyssnar på emellanåt kan bli en aning sövande. Samtidigt så kan man sitta och föra små anteckningar eller följa med i pappersversionen av manualen. Vet inte hur ofta den här typen av inlärning förekommer i andra utbildningar men för oss här på TFHS har vi nu varit med om det ett flertal gånger bland annat i ATPL-ämnena - Meteorology, Communications, Performance och Powerplant. Kanske är det speciellt vanligt i flygbranschen, vad vet jag? Det är ett väldigt bra komplement till den övriga litteraturen i alla fall, då man utöver att läsa även får in det via hörseln! Det är bara att erkänna, I like it!

Häromdagen skrev jag lite om alla manualer som man nu håller på att fördjupa sig i. Operations Manual är en av dessa, som i själva verket består av flertalet delar. I Skyways fall är det fyra delar som gäller, part A till D, där varje del har ett specifikt innehåll som i regel bör vara samma mellan alla flygbolags Operations Manuals.

Den första delen Part A av OM, som den också kallas, har jag nu precis kommit igenom. Innehållet i Part A beskriver själva organisationens uppbyggnad och hur flygverksamheten fungerar. Här står även vad det är som gäller angående ansvarsområden som styrman, hur mycket man får jobba, information och bestämmelser om säkerheten ombord och transport av farligt gods med mera. Är man osäker på något framöver är det antagligen här man hittar svaret och gör man inte det behöver man antagligen inte veta det.

Det var som sagt några sidor att läsa men jag måste ändå erkänna att i det stora hela har det varit mycket intressant läsning när man nu fått en betydligt större inblick i vad man har att vänta när man kommer till Skyways och vad Skyways förväntar sig av mig. Imorgon hade jag tänkt att börja min fördjupning hos Fokker 50 med lite CBT (Computer Based Training) och den traditionella pappersmanualen givetvis. 

Många av er har säkert alla redan hört eller läst om det men det undgår inte mig för att ta upp och skriva lite om vad som hände igår för en Continental Airlines Boeing 767-200. Planet var på väg från Rio de Janeiro till Houston då det över Dominiska Republiken kom in i svår turbulens vilket med största sannolikhet borde varit Clear Air Turbulence, även kallat CAT.

Clear Air Turbulence är som det låter kraftig turbulent luft i den klara luften och är väldigt svår att upptäcka även med flygplanens högteknologiska utrustning. Vad jag kunnat utläsa på nätet flög planet så högt som 38.000 fot vilket är ungefär 11.500 meter, vid denna höjd bör man i regel vara uppe i tropopausen som enkelt förklarat är den gräns där det inte längre förekommer något väder...CAT kan trots det ändå förekomma så här högt upp vilket stärker min teori att det är CAT som flygplanet har flugit in i. Tropopausens höjd varierar dock ganska avsevärt beroende var på jorden man befinner sig, den är lägst belägen vid polerna med ökande höjd mot ekvatorn. Nu var det förvisson relativt nära ekvatorn som planet befann sig vilket skulle kunna betyda att det varit ett vanligt oväder men å andra sidan så borde planets utrustning då upptäckt det på radarskärmen. Med andra ord så tror jag nog att CAT får framstå som största orsak till det hela.

Kaptenen valde att göra en nödlandning i Miami och allt slutade som tur var lyckligt bortsett från ett antal skadade passagerare som fick tas till sjukhus. Med detta i åtanke så ser ni att det är väldigt viktigt att ha säkerhetsbältet på även om man är sittandes i kabinen. CAT kan komma väldigt oväntat! Med det sagt får det vara slut på dagens lilla meteorologilektion och jag hoppas nu jag inte har ljugit alltför mycket för er. En bild ljuger dock aldrig, här kommer flygplanet i fråga Continental Airlines Boeing 767-200 med registrering N76156.