Det önskades lite mer inlägg om hur färdplaneringen går till och kan väl börja idag med ett moment som inkluderas i detta, nämligen tankningen. När vi checkar in och skriver ut väder och färdplaner som vi får från ett datorsystem med det mesta i informationsväg finns det förtryckt på dessa vad som krävs i bränslemängd för den aktuella flygningen. Bränslemängden gäller för just dagen i fråga med rådande vindar med i beräkningen för att nå destinationen samt det extra bränsle som behövs för att kunna flyga till ett eventuellt alternativ.

Även alternativet är förtryckt men detta måste kontrolleras så att det för dagen verkligen håller vädermässigt. Gör det inte det får man korrigera denna siffra med det bränsle som krävs för ett alternativ som håller. Även ett par olika alternativ står färdigtryckta på den färdplan som vi får utskriven och här kan man snabbt läsa av hur mycket mer man måste tanka om så skulle vara fallet. Detta är då det absoluta minimumvärde på bränsle man ska ha ombord för att utföra flygningen till destination samt eventuellt alternativ och sedan ändå ha tillräckligt mycket marginal med bränsle för att kunna flyga ytterligare 45 minuter.

Fokkern har inga större problem med varken startvikt eller landningsvikt om nu inte flygningen är väldigt kort för att tanka betydligt större mängder. För säkerhetsskull lägger man alltid på lite extra bränsle i fall man skulle hamna i väntläge på inflygningen eller om vädret ser väldigt dåligt ut i hela området exempelvis, denna mängd bestäms i samråd med kaptenen. Ofta har man så god marginal med startvikten att man även tar med så mycket bränsle att det räcker på tillbakavägen, detta görs dels också för att bränslet är betydligt billigare på Arlanda än på flygplatserna ute i landet. Nu återstår bara att beställa bränslet av tankningspersonalen och detta är styrmans uppgift och görs via telefon en stund innan man går ut till flygplanet.