Igår började min flygkarriär på riktigt, för allra första gången har jag nu flugit passagerare i linjetrafik! Detta har varit min dröm i många många år och jag kan inte komma ihåg att jag nånsin som liten ens en gång sagt att jag skulle vilja bli något annat än pilot! 

Check-in för min flygning var 16.05 i Skyways crewrum eller rättare sagt hus som finns ute på plattan vid terminal 3 på Arlanda, jag var dock där betydligt tidigare än så för att i lugn och ro gå igenom planeringen för flygningen.....väder, bränsle etc. Denna linje till Tammerfors är inte Skyways egna linje utan den flygs för ett finskt bolag som heter Blue 1 som jag skrivit om tidigare. Dessa flygningar avgår inte från den vanliga terminalen utan istället vid en ramp uppe vid den stora utrikesterminalen. Cirka en halvtimme innan avgång kom en crewbil och hämtade upp oss för transporten till planet. Kärran för dagen var SE-LEH, en nästintill helvit Fokker med enbart röd Skyways text framme på flygplanskroppen. Jag tog ganska omgående plats i högersitsen, påbörjade checklistan och försökte jobba mig igenom den så snabbt som möjligt för att vara klar när passagerarna anlände. Det är rätt mycket att göra som styrman här, dels ska man ta väder på ATIS-frekvensen, räkna ut takeoff-torque, ta en klarering för både uppstart av motorerna samt färdtillståndet till Tammerfors med mera. När alla passgerarna var ombord behövde vi dessutom göra en de-icing för att bli av med all snö och is som fanns på vingarna. Några minuter senare stod vi emellertid uppställda på bana 08 och några knop senare steg vi upp i det mörka luftrummet.


Kapten Bengt Gelotte som jag även haft i simulatorn tidigare började med att agera PF (Pilot Flying) och jag då givetvis som PNF (Pilot Not Flying), vilket medför att det var jag som hade hand om radiotrafiken. Utan att överdriva så går det verkligen undan här med frekvensbyte hit och dit, dessutom har flygledarna ingen aning om att det sitter en rookie bakom micken så de snackar på i samma snabba takt som för alla andra. På så sätt är det aning lugnare att vara PF, men i det stora hela kändes det väldigt bra och jag tyckte jag hängde med i det mesta. Det blev som tur var bara en felsägning vad gäller callsignet som idag var Bluefin XXX istället för det mer inarbetade Skyexpress XXX. Efter cirka en timme i luften var vi på inflygning till bana 24 i Tammerfors, vädret var ganska dåligt under inflygningen med tjocka moln som gav upphov till rejäl isbildning både på vindrutan och vingarna. Men rätt som det var kom vi igenom molnen och kunde se inflygningsljusen.



Det tänkta stoppet i Tammerfors blev lite längre än planerat på grund av att vi behövde få bort all is som vi dragit på oss under inflygningen, efter ett tag kom vi alla fall iväg och nu var det jag som var PF. Än så länge hade det varit ganska händelserikt kändes det som men det skulle inte sluta där, under utflygningen ringde flygvärdinnan på oss om ett jäkla oväsen utanför en av dörrarna. Vi hörde det också igenom intercommen som ett kraftigt skrapande metalljud eller liknande, det lät faktiskt så illa att vi övervägde att gå tillbaka till Tammerfors men därefter avtog det och vi fortsatte mot Arlanda. Efter det flöt hela flygningen på bra och det blev landning bana 19R för min del och inte så illa gjord heller om jag får säga det själv.



Nu var det dags för tre timmars paus här på Arlanda innan det var dags att flyga exakt samma tur igen. Det blev samma koncept som tidigare, Bengt agerade PF och flygningen flöt på samma sätt som förra bortsett från att det blev en visuell inflygning till bana 06 denna gång då molnen plötsligt var borta över stora delar av Finland. Efter landning blev det transport till Holiday Inn hotel i Tammerfors för en powernap på tre timmar innan det var dags att sätta sig i bilen för transport till flygplatsen igen. Efter en snabb genomgång av vädret blev det kurs ut mot plattan till en iskall Fokker 50, markpersonalen verkade inte ha fått igång värmen under natten så vi fick helt enkelt starta upp motorerna direkt för att värma upp kabinen innan passagerna fick gå ombord. Trots detta var vi inte många minuter sena ut från plattan och ytterligare någon minut senare lyfte jag från bana 24 med kurs mot Åland och vidare mot Arlanda. På denna flygning blev det till och med lite frukost för oss, Blue 1 serverar nämligen en måltid till sina Economy Extra passagerare vilket även vi gick under denna dag! :)


Ungefär 50 nautiska mil innan Arlanda började jag sjunka ner från FL160 till altitude 2500 feet som är ingångshöjd för ILS:en. Det blev ett ganska tjockt molntäcke att ta sig igenom även här men bankontakten kom en bra bit innan minimum ändå. På 500 fot kopplade jag ur autopiloten och satte ner de 49 passagerarna ombord på bana 19R. Efter det taxade vi upp till platta G och stand 148 där crewbilen väntade på oss. Ett snabbesök i crewhuset igen för att lämna in allt underlag i form av papper som vi haft under flygningen markerade slutet på mitt första "arbetspass". Det är verkligen svårt att få ner allt i ord och bild som man upplevt, men det var en hel del som ni förstår och bra är väl det för desto mer erfarenhet får man och det snabbt. Efter det här långa blogginlägget blir det nog att ta igen några timmars sömn!