Gårdagen gick i ett från och med väckning till läggdags, den började som vanligt 04.50 då jag steg upp tog en dusch och därefter ner till frukosten innan taxin kom och hämtade upp. Men det var inte en helt vanlig dag, det var nämligen min 27-årsdag som jag nu delvis skulle få spendera högt upp i det blå i en Fokker 50, kunde inte bli mycket bättre men det skulle faktiskt bli!

Klockan 06.40 accelerade vi upp i dryga 100 knop från Visbys bana 03 och steg sedan upp i den mörka himlen, kändes som den var betydligt mörkare än föregående dagar men det berodde väl på ett par tunga snömoln som låg och rakt över ön. När vi kom igenom dessa blev det betydligt ljusare med en riktigt fin fullmåne till vänster om oss. Försökte ta en bild som ni kan se nedan men tyvärr blir det ju oftast inte lika vackert som när man ser det. Men ni får ett litet hum om hur det såg ut i alla fall! Landning bana 01L blev det en stund senare på Arlanda vilket betyder att man nu under veckan fått möjlighet att landa från de flesta håll.


Flygplansbyte blev det på Arlanda och när vi väl hittat vårt flygplan började förberedelserna för flygningen ner till Halmstad. Björn flög denna sträcka som tar dryga timmen, men vi hade rejäl medvind hela vägen och landade väldigt tidigt. Banan på Halmstad har en rejäl lutning eller puckel kanske man ska kalla det och det syns tydligt när man ligger på inflygningen. Sättningen kan komma en aning senare än vad man först tror dessutom i och med att banan helt plötsligt befinner sig längre ner. Men detta fixade ju givetvis Björn galant och vi taxade in till stationsbyggnaden. I och med vi flugit in så pass mycket tid blev det en "lång" paus, i alla fall lång om man jämför med de pauser man haft tidigare på veckans flygningar.


I terminalen i Halmstad satt antagligen två aningen nervösa föräldrar (i alla fall mamma) och väntade på att få gå ombord. De hade tagit tillfället i akt och bokat en tur med Skyways upp till Stockholm för att fira min födelsedag, jag fattar fortfarande inte att timingen med just Halmstad-flygningen kunde bli så bra som den blev. Det hade ju funkat för dem att även köra till Kristianstad för att få flyga med mig men Karlstad eller liknande hade nog varit en aning för långt hehe! Det var med andra ord en väldigt stor dag för mig men en minst lika stor dag för mina föräldrar antar jag! Mina föräldrar har i alla år varit ett stort stöd i allt jag har gjort och har dessutom gjort det möjligt för mig att utbilda mig till det jag allra helst har velat bli...trafikpilot! Jag har dem att tacka för allt! Tyvärr så kunde inte brorsan hänga med denna gång men det får han väl antagligen ha igen framöver med ett jumpseat!


Jag hade ett enda önskemål idag och det sa jag till Björn redan när vi satte oss i planet i Visby på morgonen, det var givetvis att få vara PF under flygningen från Halmstad. Självklart fick jag det så efter den korta uttaxningen från rampen till banan på Halmstad gick det bara några sekunder innan jag roterade från bana 01 och steg upp mot FL170. Här låg vi precis i molntopparna och begärde därför en högre flygnivå som då blev FL190 i och med att vi flög nordostlig kurs. Vädret uppåt Stockholm hade nu blivit bättre och när vi lämnade marschhöjden och började sjunka ner över Stockholm så såg vi hela Bromma flygplats framför nosen, flygledarna gick in och gav oss en kursändring. Det blev en rätt rejäl sjunkande sväng vilket gjorde att mamma fick lite sightseeing över stan, Drottningholm kunde man tydligt se hörde jag efteråt. Från denna kurs fick vi klart att intercepta localizern, det vill säga den horisontella guidningen man har vid en ILS-inflygning. När vi var etablerade på inkursen till bana 01L som fortfarande var den aktiva banan för landing fick vi klart att ta glidbanan från 4000 fot. Vanligen gör man detta från 2500 fot men denna gång blev det alltså annorlunda. Sånt här händer hela tiden som sagt och den ena inflygningen är inte den andra lik. Nu gällde det att börja få ner farten så att man inte följer glidbanan med för hög hastighet så att man inte kan ta ut klaffar och landningsställ. Men detta förutsåg jag så jag drog ganska omgående av till tomgång och därefter kom flödet med att begära ut "Flaps 10", "Gear down", "Landing check" och därefter även "Flaps 25" på cirka 1500 fots höjd. Slutligen begär man "ERP to GA" vilket gör att man ställer om propellerna för att få full effekt i fall det skulle bli nödvändigt att göra en go around. Ljudnivån ökar avsevärt vid detta läge och det känns som planet accelererar och det gör det också om man inte samtidigt dra av på effekten och försöker malla in den hastighet som man ska ha vid sättning. Sättningen blev riktigt bra och den pressen kände man ju verkligen nu när föräldrarna satt där bak.


Denna flygning markerade även slutet på en väldigt intensiv vecka för min egna del och dessutom slutet på äventyret ute på Gotland. Stort tack till den trevliga besättningen, Björn och Åsa, som man fått vara en del av under veckan. Hoppas verkligen att det blir ett Gotlandsäventyr snart igen! För egen del klev jag nu av på Arlanda med föräldrarna och vi fortsatte in mot Stockholm city med ett restaurangbesök och lite shopping. Kunde inte bli en mycket bättre födelsedag!