Igår var man på Stockholm/Bromma som sagt och där fick jag utföra en Noise Abatement Procedure (NAP) departure. Flygplatser som ligger i tätbebyggda områden eller har restriktioner nattetid har i regel speciella procedurer för att minska flygbullret på och omkring flygplatsen för att störa allmänheten så lite som möjligt. Många flygplatser och dess närområden är därför utrustade med mikrofoner som registrerar ljudnivån och skulle den överstigas kan bolaget i fråga få böta.

Det är bland annat ICAO (International Civil Aviation Organization) samt de lokala myndigheterna som sätter gränsen för vad som är tillåtet. För Bromma gäller det att man inte överstiger 89 dB om jag förstått det hela rätt och att man inte flyger över de centrala delarna av Stockholm på lägre höjd än 2000 fot förutom precis vid start och landning. En generell procedur finns publicerad på flygplatskorten för Bromma men varje bolag har som oftast en egen procedur som är speciellt anpassad till det flygplan bolaget opererar. Den skiljer sig en del från den vanliga starten vad gäller effektuttag, stigvinkel och hastighet. Den vane resenären kände säkerligen skillnaden igår, på en vanlig start lyfter man nosen cirka 8° upp från horisonten men igår var det i det närmaste det dubbla!

NAP gäller även vid landning där man inte reverserar motorerna mer än vad som är absolut nödvändigt för flygsäkerheten. På Bromma är dessutom inflygningsvinkeln betydligt brantare 3,5° kontra 3,0° på de flesta andra flygplatser, betydligt var kanske att ta i men man upplever verkligen skillnaden. Står ett rätt så högt höghus i den ände där jag landade ifrån men givetvis är det ju uträknat att man ska passera denna med god marginal.

Värre var det häromdagen har jag hört bland annat från min farbror som var ombord på ett av de två plan som var tvungna att avbryta inflygningen och stiga igen på grund av att var någon som placerat en lyftkran!!!...precis på gatan vid banänden! Sjysst parkering får man ju säga, tur att det inte var minimumväder vad gäller sikt och molnbas.