LVO eller i klarspråk Low Visibility Operation har jag varit inne på tidigare här på bloggen så här följer nu en liten fördjupning inom området. LVO var som ni förstår temat på gårdagens simulatorpass där det blev ILS-inflygningar i väldigt dåliga siktförhållanden. LVO används när sikten är sämre än 750 m vilket innebär det ställs betydligt högre krav på utrustning i så väl flygplanet som flygplatsen och det är bara precisionsinflygningar i form av ILS, MLS eller PAR som gäller (de två sistnämnda är sällan förekommande).

LVO är uppdelat i olika kategorier (CAT) vad gäller minimala siktvärden och beslutshöjd för om man ska slutföra landningen eller inte. CAT I inflygningar har beslutshöjd som inte får vara under 200 fot och med ett siktvärde längs med banan med hjälp av belysningen på minst 550 m. Detta uppmätta siktvärde kallas även RVR = Runway Visual Range och kan räknas ut genom antal lampor man kan se längs med banan.

Det finns även CAT II inflygningar som måste begäras från flygtrafikledningen innan inflygningen påbörjas och som har ännu lägre värden än CAT I. Minima för CAT II är en beslutshöjd under 200 fot men inte lägre än 100 fot samt ett RVR på minst 300 m. Denna inflygning ska i Skyways fall ske med autopilot ända ner till 50 fot innan man kopplar ur och landar, 50 fot är bara 17 m höjd! Det finns även CAT III med beslutshöjder på 0 fot det vill säga autolandningar! Men dessa kräver en väldigt avancerad autopilot och detta har inte Fokkern så dessa inflygningar får vi inte göra. Hoppas jag inte missat några väsentliga detaljer i denna genomgång men givetvis är regelverket mycket strikt vid dessa typer av inflygningar.

Efter simulatorpasset var det dags att åka hem till Skåne för lite ledighet men när vi kom ut ifrån Oxford var det precis som vi tagit med oss vädret ut till verkligheten. Dimman låg tjock och det var riktigt svårt att urskilja vad man hade framför sig som bilderna nedan tydligt visar. Men ovanför molnen lyser alltid solen som tur är!