Hur går då en uppflygning till? Så här gick det till för mig igår i alla fall. Samling först vid halv tio med Transportstyrelsens utvalda kontrollant för att gå igenom det administrativa. Det vill säga...kolla igenom så att alla mina papper var som de skulle vad gäller godkänt resultat på PPL-teori, tekniskt prov på Cirrus SR20 och radio/telefoni prov samt giltigt elev-tillstånd och medical.

När detta var överstökat fick jag presentera dagens väder vilket inte var så svårt, ett högtryck ligger för tillfället över så gott som hela Europa och i Sverige var knappt ett moln möjligt att se. Därefter blev det lite teoretiskt förhör om allt möjligt som gäller för att flyga VFR.....luftrumsklasser, väderförhållanden, magring av motorn, syrgas-användning med mera.

Efter det, var det dags att gå ut och förbereda sig inför flygningen och där började jag med en kontroll av flygplanet, fyllde i flygplanets loggbok och tittade till så att allt var som det säg bör...och det var det som tur var. Började lite smått med checklistan och fick därefter invänta kontrollanten innan jag startade motorn. När han väl kom gjorde jag detta och kort därefter taxade jag ut till aktuell bana. I förväg hade jag planerat en liten navigationsrunda som skulle ta mig från Ljungbyhed upp till Vittsjö kyrka - Finja kyrka - Bosjökloster - BABSI (rapporteringspunkt) - SVD VOR ("navigationsfyr" söder om Höganäs) och sen tillbaka mot Ljungbyhed.

Navigationen gick bra trots att de vindar jag räknat på hade vänt 180 grader! Mina uträkningar stämde inte direkt vilket gjorde att jag fick flyga lite på känn vad gäller kursupphållning. Man hade ju räknat med att allt kunde hända under färdens gång och det gjorde det ganska omgående.....redan under stigning efter start drog kontrollanten av motorn! Det gällde att agera snabbt, det vill säga sikta mot ett fält och fånga rätt hastighet. Under första sträckan började kontrollanten fråga om vad det är för höjder som gäller för fallskärmen på flygplanet och jag sa att det behövdes 1500 fot för att den ska hinna vecklas ut och bromsa planet, för tillfället låg vi på 1000 fot över havsnivån för att inte göra navigeringen alltför lätt. Kontrollanten tog då över kontrollerna och drog av motorn samtidigt som han drog sidesticken så långt bak som möjligt och vi flög i ett snafs upp till 1500 fot medan hastighet sjönk hastigt...kändes som en berg och dalbana!

Efter det var det ganska lugnt.....vi gjorde några avstickare vid Helsingborg och tittade till modellflygfältet just öster om staden och sen vidare mot Henrik Larsson hästgård. Efter det styrde vi upp mot Höganäs och sen vidare hemåt. På vägen dit fick jag flyga lite instrument, branta svängar, slow flight samt ett motorbortfall med simulerad nödlandning på en åker.

När det var klart flög vi över åsen för några landningar, först en vanlig landning och därefter tre stycken bedömningslandningar vilket går till på följande sätt. Efter studs stiger man till 1200 fot och flyger kontrakurs till banan och när man är i höjd med sättningszonen ropar man "University 426 idle point" och drar samtidigt av motorn. Efter det gäller det att bedöma glidflykten ner för att sätta ner flygplanet där man hade sin "idle point". Detta kan vara svårt men det gick helt okej, kändes som jag klippte gräset en gång innan jag satte ner kärran precis ibörjan på banan.

Det kändes hela tiden som det hade gått bra och när vi återigen parkerade framför hangaren tog kontrollanten mig i hand och gratulerade till PPL:et! Sicken feeling det var!