Efter 4,5 år på LTH med massvis av projektarbeten med verklighetsbaserade problem i så gott som varje kurs, trodde man en gång för alla att det var slut på det nu när man började på TFHS. Inte överraskande så förstår nu nog redan nu att jag inte är något större "fan" av de så kallade "case:n" som det så coolt heter på engelska...och som av en ren tillfällighet har man nu fyra stycken av den varan som ska slutföras på några veckors tid.

Case kan vara en bra inlärningsmetod om de behandlar ett relevant och intressant ämne, tre av fyra gör visserligen det, så där har man inget att invända emot. Dessa behandlar konstruktionen av olika delar i flygplanskroppen samt en flygplansolycka med samma flygplanstyp involverad som jag senare ska flyga. Givetvis är detta en nyttig erfarenhet som man kan ta med sig i sitt egna flygande för att undvika liknande scenarion. 

Det sista case:t är dock helt meningslöst känns det som, efter att ha läst en artikel som försöker reda ut om två vanligt förekommande begrepp inom flyget är vetenskapligt bevisade eller inte, kan i min mening inte bli mer ointressant. Begreppen i fråga är "situational awareness" samt "complacency". Varför göra det flummiga ännu flummigare? Tog hela eftermiddagen bara för att få någorlunda koll på vad den handlar om. Känns verkligen inte som man kommer ha någon nytta av den sortens analyser när man väl sitter i cockpit. Det verkar vara influenserna från universitet som lyser igenom ganska tydligt här...på gott och ont!  

Nog gnällt om det nu, kvällen avslutades med 2-1 i matcher på innebandyplan i alla fall...känns som man kommer sova rätt gott nu!